På en affärsresa till Italien så passade jag och min kollega på att inmundiga oss lite äkta italiensk pizza. From the source, dock inte nere i Neapel utan uppe i turin så kanske de har lite andra traditioner här än vad det finns i resten av landet.
Genomgång av pizzan
Vi börjar med det mest uppenbara, storleken på den generella pizzan i italien är betydligt mindre än här i Sverige. Snarare hade vi nog kallat den för en barnpizza än en vanlig, däremot är det inte något jag håller emot dem för det är väldigt trevligt. När man börja fundera mer på det så är det ju kanske så att vi snarare vräker i oss mer än behövligt, befolkningen blir större och större och inte bara i antal. Så kanske är en mindre storlek på pizzan bättre?
Pizzabottnen var by all accounts outstanding, aldrig tidigare har jag fått smaka en sådan sensation av smaker bara i degen. Den var enkel, hård, krispig samtidigt som den var fluffig, mjuk och saftig utan motstycke i något jag tidigare har smakat. Men bara degen gör en extra poäng för dess rent av underbara smak.
Men tyvärr så fallerar den precis på mållinjen med avsaknaden av ens sikten av ett grönt blad av den smakrikaste basilika jag vill skåda.
Den har självfallet mozzarella, däremot så känner jag att det gott och väl kunde fått sig något mer kanske efter den tagits ut från ugnen för att ge den här riktigt krämiga munkänslan.
Rekommendation
Självklart ska man prova den, det är en bra pizza. Och det är en helt fantastiskt pizzadeg. Men ack så blir det ju lite av en besvikelse när man är i italien och inte får sig en ordentlig Margherita.